RÅTTOR OCH MÖSS

Djuret måste ha tillgång till någon form av gömställe där det kan dra sig undan nyfikna blickar. Buren bör även ha någon slags anordning som tillåter motion, som till exempel motionshjul eller tunnlar. Framför allt råttor brukar även tycka om att kunna gräva ner sig i underlaget eller gömma sig under olika föremål i buren.

Underlaget i buren måste vara rent, icke-toxiskt, absorberande, relativt dammfritt, och lätt att få tag på. Rivet papper eller hyvelspån är att föredra. Förvissa dig om att hyvelspånet är fritt från mögel och annan förorening. Se till att strömaterialet är minst 5 cm djupt i buren så att djuret kan gräva naturligt. I bolådan är bomull och rivet papper utmärkt bomaterial.

Råttor är vanligen mycket sociala och flera honor och hanar kan oftast bo fredligt tillsammans i samma bur. Möss däremot är mer aggressiva mot varandra, så om man vill ha flera möss boende i samma bur tillsammans så måste man vara mycket observant på att de inte slåss. Speciellt om en ny hane ska ingå i gruppen finns stor risk för slagsmål. Honorna är mindre benägna att slåss förutom då de ska försvara sina bon.

En råtthona bör inte paras före 65 dagars ålder. Honan har regelbundna brunstperioder året om var 4:e till 5:e dag. Honan är parningsvillig ca 12 timmar under sin brunstperiod, oftast nattetid.

Dräktigheten varar ca 3 veckor. Hanen bör avlägsnas ur buren just före förlossningen, annars finns risk att han kommer att skada de nyfödda ungarna. Kullen omfattar vanligen 6-12 ungar. Den första kullen kan vara något mindre. Likaså kan antalet per kull minska då honan blir äldre. Undvik att störa honan under de första dagarna efter förlossningen eftersom risken annars är stor att hon skadar sina ungar. Ungarna avvänjs vid ca 3 veckors ålder.

En mushona bör inte paras förrän vid ca 50 dagars ålder. Precis som råttor så har honan regelbundna brunstperioder året om var 4:e till 5:e dag. Honan är parningsvillig under ca 12 timmar per period, oftast nattetid. Dräktigheten varar vanligen tre veckor, men kan ibland vara upp till tio dagar längre. Det senare ses då honan har blivit parad direkt efter en föregående förlossning, det vill säga då hon har en kull som diar, samtidigt som nästa dräktighet pågår. Kullen omfattar vanligen 10-12 ungar. Den första kullen är dock vanligen något mindre. Likaså minskar antalet ungar i kullen då honan blir äldre. Honan och ungarna bör inte störas under de första 2-3 dagarna efter förlossningen eftersom detta kan leda till att hon biter eller äter upp sina ungar. Ungarna brukar vanligen avvänjas vid ca 3 veckors ålder. Honan kommer då återigen i brunst inom 2-5 dagar.

Med tanke på hur snart en mushona kommer i brunst efter sin förra kull, och med tanke på kullstorleken hos möss, så har någon räknat ut att ett enda muspar på 1 ½ år kan ge upphov till en miljon ungar!

Djuren ska alltid ha tillgång till färskt foder och rent vatten. Lättast är att utfodra med pellets för råttor och möss som är framställda speciellt med tanke på dessa djurs näringsbehov. Undvik däremot de så kallade ”gnagarblandningarna” som finns. Dessa innehåller oftast olika slags fröer och nötter, vilket innehåller alldeles för mycket fett.

Som tillskott till pellets så kan man även ge lite blandad husmanskost men detta ska utgöra max 15 % av djurets dagliga foderintag. Ge i första hand fiberrikt bröd, yoghurt med låg fetthalt, färsk frukt och färska grönsaker samt magert kött. Om djuret äter i första hand kommersiellt foder behöver inga vitamin- eller mineraltillskott ges.

Bästa sättet att tillförse djuren med vatten är att använda vattenautomater. Byt vattnet dagligen och kontrollera att flaskans öppning inte har täppts igen av foderpartiklar.

Råttor och möss är mycket känsliga för den irriterande ammoniakdoften som uppstår i buren av djurens urindoft.

Den vanligaste sjukdomen hos råtta är luftvägsinfektioner. Dessa orsakas inte sällan av en svårbehandlad bakterie som kan ge kroniska besvär med hosta och nysningar. Det är framför allt luftvägarnas slemhinnor som är känsliga, och dålig skött burhygien i kombination med dålig ventilation i buren bidrar ofta till utvecklandet av luftvägssjukdomar hos gnagare.

Det är även vanligt med hudtumörer och juvertumörer, samt klämskador på svansen.