Sjukdomar

Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad sjukdom, och när väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen. Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan sex mån och två års ålder. Kastrering innebär att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.

Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan bli extremt aggressiva när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt på grund av närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, det vill säga att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca fem månaders ålder.

Förvuxna tänder orsakas oftast av en kombination av ”ärftlig benägenhet” på grund av att människan avlat på kaniner med allt kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem - samt att kaniner allt oftare utfodras fel.
När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket svårt att rätta till problemet. Oftast är det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem.
Tidiga tecken på tandproblem är svårighet att tugga och svälja ordentligt, ökad salivering och att kaninen är blöt på bringan.
Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man bör inte använda klotänger för detta, eftersom tänderna då lätt går sönder med sprickor djupt ner under tandköttet, vilket i sin tur kan leda till infektioner.
Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, så krävs att man söver kaninen för ingreppet. Tyvärr räcker det sällan med en tandklippning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är bara hur snart.

Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier.

Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, mag-tarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar. Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något du bör kontakta din veterinär för även om din kanin uppför sig helt normalt!

En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress-situationer, som till exempel dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc. så kan denna bakterie föröka sig snabbt och kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor.

Uppsök veterinär om du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning.
Det är inte helt ovanligt med sår på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Dessa kan uppstå av ett flertal anledningar, till exempel dålig hårväxt på bakbenen, att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämd, övervik, dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med urin, för trång bur eller skavsår på grund av ojämnt burunderlag. Såren blir ofta djupa och infekterade och kräver därför ofta antibiotikabehandling och bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.

Ett mycket vanligt problem hos kaniner är att rörelserna i mage och tarm plötsligt avstannar. Djurägaren uppfattar detta ofta som att kaninen har blivit förstoppad eftersom inga avföringskluttar längre kommer ut. Ibland kompliceras tillståndet av gasbildning i magsäck eller tarm. De uppsvullna organen trycker på omgivande organ och orsakar smärta för kaninen. Ofta blir kaninens allmäntillstånd ganska snabbt nedsatt och den slutar även att äta. Behandlingen består oftast av att man ger kaninen mycket vätska, t ex dropp, samt att man med matning och medicinering försöker stimulera igång magsäckens motorik. Detta är ofta en mycket tid- och arbetskrävande behandling över många dagar som ibland kräver att kaninen måste skrivas in på djursjukhus eller klinik.
Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av din veterinär omedelbart.

Det som de flesta människor kallar för diarré är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk flytande eller puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland mest vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa avföringen är egentligen blindtarmsavföringen som inte är välformad. Det finns flera orsaker till detta, men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets, bröd, frukt och andra onyttigheter från dieten och utfodra med gräs/hö av bra kvalitet, och fortsätta så i 1-3 månader, så kan man oftast lösa problemet. Konsultera veterinär om din kanin har detta problem, innan du gör några ändringar i kosten.

Mjäll i pälsen samt eventuell klåda och håravfall är vanligt. Vanligaste orsaken är mjällkvalster som är ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren, oftast på kaninens rygg. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och skorpor. Parasiten behandlas med injektionsbehandling med ett antiparasitärt medel. Dock är parasiten ganska motståndskraftig och det kan ibland krävas upp till sex behandlingar för att bli av med den. Sanering av kaninens närmiljö är också en viktig del i behandlingen.